Maj 14, 2009 23:31:29
Ni har gifvetvis läst mitt förra inlägg, om inte, se då till att göra det innan du läser det här!
En dum sak (som liknar det jag skrev om tomatpurén) som när jag tänker efter ordentligt på det får mig att känna mig lätt idiotisk är det här med den dära lilla flärpen som sitter bak på insidan av jackor. Ni vet den där som man hänger upp jackan i. För ett par år sen hade jag oturen att köpa en jacka där den där flärpen var jäkligt kass, vilket resulterade i att sömmen gick upp, och aldrig mer gick flärpen att använda. Eller jo, det gjorde den efter att jag själv sydde fast den igen. Men detta lämnade djupa spår inom mig. Efter det har jag aldrig hängt upp mina jackor i den där flärpen, eftersom jag tänker att det kommer få den att gå sönder. Men här kommer det idiotiska. Det finns två alternativ vilka jag här kommer redogöra för: Alternativ 1 innebär att jag trots allt använder mig av flärpen tills den går sönder. Alternativ 2 innebär att jag struntar i att använda flärpen helt och hållet, för att på så sätt se till att den blir intakt tills den dag då jag beslutar mig för att kasta jackan. Inser ni det idiotiska med detta? Liksom, va fasen är det för mening med att låta bli att använda flärpen bara för att den inte ska gå sönder? Då hänger den ju bara där till ingen nytta! Lika bra då att använda den, kanske går den sönder, kanske håller den, men den blir åtminstone använd istället för att bli ett litet värdelöst tygstycke som ingen bryr sig om! Det är lite som att stänga av sin mobiltelefon för att spara på batteriet.
Nog om det.
Jag har de senaste 8 till 9 veckorna jobbat på mitt examensarbete i skolan. Det är en C-uppsats som handlar om teorier som gör dataspel till en rolig ocn fängslande aktivitet. Våran speciella vinkel på det hela är att vi undersöker dataspel som används inom sjukvården för rehabilitering av främst strokepatienter. Det har nämligen visat sig att dataspel kan ha en positiv effekt på strokedrabbade, eftersom man när man spelar dataspel både använder hjärnan och händerna. Detta gör att patienterna t.ex. får träna upp motoriken i sina handleder eftersom detta ofta skadas vid en stroke. Även hjärnans funktioner kan man träna upp via dataspel.
Jag ska inte babbla mer om det där, men det jag ville skriva om är det faktum att vi under de senaste ca 3 veckorna har varit i skolan varje dag i veckan, dvs 7 dagar i veckan! Det är grymt segt vill jag lova. Det är så gott som alltid heldagar, dvs typ 9 timmars pluggande. Detta har än så länge resulterat i 39 sidor och 13000 ord. Samt ett par miljarder hjärnceller mindre gissningsvis.
Men jag känner dock att det på ett sätt är värt det. Det har gjort att vi förmodligen kommer sitta hela nätterna de sista dagarna innan inlämningen, vilket är skönt att slippa. Det finns inga marginaler länger när det gäller tid, så vi jobbar så mycket vi orkar med.
Vi ska ha en halvtidsinlämning imån till våra två handledare för att se om det än så länge finns några jättestora brister i rapporten. Känner jag min ena handledare rätt så kommer vi bli hyfsat sågade, men det är iallafall bra att få den sågningen en vecka innan slutinlämningen, så man kan spendera nästa vecka med att rätta till allt! Vad ska jag hitta på dagen efter inlämningen då? På lördag alltså. Jag tror att jag antingen kommer sova hela helgen, eller supa skallen av mig! (ironivarning på det där)
Tack och hej!
(jag kan ana att det här blogginlägget inte riktigt håller samma höga klass som mina tidigare inlägg, jag skyller detta brist på sömn och på att jag var i skolan mellan kl 11 och 21:40 idag.)
