Mars 04, 2009 12:07:36
Nä Björn, nu är det inte okej längre att vara så dålig på att uppdatera bloggen! Hur svårt kan det vara? Är du lite dum?
Jag känner för att blogga just nu, men jag vet inte vad jag ska blogga om. Så det här får bli ett litet experiment. Jag har ingen aning om vad jag ska blogga om som sagt, men jag får se till att komma på nåt kul/vettigt/ovettigt/bra/meningsfullt under tiden.
Kan börja med att berätta om veckan. Natten till måndag sov jag 2½ timme, var helt galet, vet inte hur jag lyckades med det. Jag och Emelie gick och la oss strax efter midnatt tror jag. Emelie slocknade ganska omgående som hon brukar göra. Men jag låg kvar och stirrade upp i taket och bort mot väggen på andra sidan rummet. Mina ögon vande sig ganska snabbt vid mörkret så jag såg rummet ganska tydligt. Jag föreställde mig att det skulle vara skitläskigt om jag såg en okänd person komma gående i mörkret helt ljudlöst. Sen föreställde jag mig att det vore ännu läskigare om en person reste sig sakta upp alldeles bredvid sängen. Kom att tänka på när jag var liten och var inne i en stor utomjording-period. Med det menar jag en period då jag tänkte mycket på utomjordingar, hur dom skulle se ut, hur dom beter sig, huruvida dom är snälla eller elaka, osv. Den perioden var starkt influerad av att det samtidigt gick en serie på tv som hette Arkiv-X. Den handlar om två FBI-agenter som utreder olika övernaturliga fall typ. Vid den här tiden var serien väldigt mycket inne på utomjordingar och jag antar att min utomjordinperiod var starkt influerad av det. Jag drömde jättemånga gånger om utomjordingar, dessa drömmar var alltid skitläskiga. Inte blev det bättre av att jag en gång när jag hade svårt att sova hörde min att min storebror tittade på tv utanför mitt rum. Jag öppnade min dörr sakta sakta så att han inte skulle märka att jag var där. Jag snelglade ut genom dörrspringan och såg att han tittade på ett tv-program, en ”dokumentär” om just utomjordingar. Där framställdes en massa utomjordingsfall som fakta. Minns inte om jag trodde på det som sades, men jag vet att det gjorde ett starkt intryck på mig som när jag tänker på det inte har släppt helt ännu, såhär typ 15 år senare. Jag började iallafall tänka på utomjordingar konstant hela tiden, åtminstone på kvällarna. Det enda jag minns nu av dokumentären var att dom sa att många utomjordingar ställer sig vid fotändan på folks sängar på natten, och pillar på och undersöker folks fötter när dom sover. Det gjorde såklart att jag alltid var tvungen att vika täcket runt och under mina fötter när jag sov, för att på så sätt undvika att utomjordingarna kommer åt fötterna… Jag började se skuggor gå runt i mitt rum, och jag vågade inte titta ut ur mitt fönster på kvällarna när jag skulle dra ner persiennerna (av rädsla för att se utomjordingar där ute). Även när jag borstade tänderna så vågade jag inte titta ut genom takfönstret inne på toaletten, även här i rädsla för alla läskiga varelser som kunde tänkas kika in där. En sak jag minns starkt med, som känns ganska löjlig såhär i efterhand var att när jag väl låg i sängen för att somna så brukade jag vrida mitt ansikte mot fönstret, och så försökte jag le, för att alla utomjordingar utanför fönstret som ville kidnappa mig skulle se att jag var glad och hade det bra, för att dom på så sätt skulle välja någon annan att kidnappa istället…
Jag tror att det var under den här perioden jag började bli väldigt fascinerad av sjärnhimlen också, jag fattar inte riktigt varför, men jag kan verkligen stå/sitta och titta på stjärnhimlen länge länge.
Så, jag känner att jag inte kommer så mycket längre än så nu. Det där var ju inte så svårt, att komma på något att skriva. Sen om det var kul/vettigt/bra/meningsfullt är iofs en annan fråga.