bjornsmagasin.se

November 27, 2009 23:43:26
Det är inte direkt varje dag man lyssnar på finsk musik, men just nu har jag musik av en finsk artist i örnen, en artist som tydligen har kallats finlands Bruce Springsteen. Har hittat en riktigt skön låt av honom som heter ”humanoidien järvi”. Misstänkte först att titeln betydde mänsklig järv.. men enligt Google translate så betyder den tydligen Humanoid sjö. Undrar om texten är lika pårökt som melodin antyder.

Häromdagen stod jag i en kiosk strax utanför min skola för att köpa mig en kopp kaffe. När kaffet väl var köpt så hörde jag plötsligt en bil som hade väldigt bråttom, jag gick mot ytterdörren för att se vad som stod på, men innan jag hann ut svepte en bil förbi som antagligen körde i närmare 100 på en liten gata där gångtrafikanter har företräde. Jag hörde hur bilen fick sladd och jag hann sticka ut huvudet ur dörren lagom för att se bilen glida halvt sidledes in i en husvägg med sån kraft att bagagedörren blev ihopklämd och bakrutan mer eller mindre exploderade. Jag sprang dit men innan jag hann fram så kom passageraren ut och gick iväg en bit, antagligen lagom snurrig efter den hårda smällen.
Motorn var typ helt intryckt, jag kunde inte se grillen under den hyfsat oskadade motorhuven, dom hade lyckats köra på ett lågt betongfundament så att gatstenarna yrde. Föraren kom ut han med, båda var vad jag kunde se oskadade.
Passageraren tog ganska snabbt upp sin mobil och ringde ett samtal medan föraren sa åt den skara åskådare som samlats att ”vi behöver ingen publik här”.
En klasskamrat sa nåt om att ena bildörren hade spår av inbrott, hade inte blivit förvånad över om det var så.

Nu plötsligt känner jag att jag inte kommer på nåt mer att skriva, hm, var ju inte alls någe roligt inlägg det här inte. Beror nog på att jag är trötter.

Juli 30, 2009 16:12:11
Herrejestanes vad jag har varit dålig på att uppdatera! Förstår mig inte på alla som lyckas uppdatera sina bloggar varje dag! Jag föredrar ju som ni stammisar vet låånga blogginlägg, antar att det tar lite mer tid att samla sig inför såna, jag använder det som ursäkt iallafall!

MYCKET har hänt sen sist! Jag skrev ju bland annat om att jag var på intervju för en utbildning till Designteknik på KY-akademien! Några veckor efter den damp det ner ett brev i brevlådan där det stod att jag kommit in som reserv! Tjoho tänkte jag! Dessutom stod det ”reservplats 1:4”, något svårtytt det där. Men jag tolkade det som att jag var på reservplats ett av fyra, alltså näst på tur!
I den vevan fick jag även ett telefonsamtal när jag stod på pappas jobb och extraknäckte, det var från Komet, ett bemannningsföretag där jag varit inskriven och sökt lite jobb. De hade ett jobbbjudande som ordermottagare på McDonalds! Inte det mest prestigefyllda jobb man tänkas kan, men de senaste åren har jag lärt mig att man helt enkelt inte tackar nej till jobb, oavsett vad! (nästan iallafall). Jag blev kallad på intervju för att vi skulle prata mer om möjligheterna att få jobba där. Jag hade förberett en liten mapp med referenser, vägbeksrivning, betyg och annat som jag skulle ha med mig. När dagen för intevjun väl kom spatserade jag i god tid ner till spårvagnshållplatsen för att ta mig till Chalmersområdet där Komets huvudkontor ligger. Spårvagnen rullar in, jag stiger på, sätter mig på en plats och lutar mig bekvämt tillbaka. Jag vrider huvudet och slänger en liten titt ut mot hållplatsen… Vad får jag då se där? Jo MAPPJÄVELN ligger kvar där på bänken! Detta inser jag precis när vagnen rullar iväg. Jag får panik! Den där mappens innehåll är ju helt avgörande för om jag ska få jobbet eller inte! Jag drar febrilt i stoppsnöret, ställer mig med näsan mot dörren och svär inombords över hur jäävla sakta spårvagnshelvetet kör! Väl inne på nästa hållplats skuttar jag ut och konstaterar snabbt att det är ca 500 meter till stationen där jag glömde mappen, jag konstaterar även i samma sekund att det är ungefär 30 grader varmt och solsken, detta kommer bli svettigt! Jag rusar som en stucken gris upp för den backe jag är tvungen att ta mig upp för, jag springer sen för glatta livet de sista hundra metrarna mot hållplatsen! För varje meter som är kvar går flera tankar genom huvudet, ett urval är: ”Kommer mappen ligga kvar?” ”Vad gör jag om jag inte har mappen med mig på intervjun” ”Kommer jag komma för sent, och vad gör det med mina chanser att få jobbet?” ”Kommer svetten att torka i lagom tid innan intervjun?” ”Vad för signaler kommer min totalt nedsvettade skjorta att sända ut?” ”Kommer jag bli så försenad så att jag behöver springa till Komets kontor och därmed bli ännu svettigare?”
Alla dessa frågor gör min panik än mer total! Denna panik lugnas dock något efter att jag kan konstatera att mappen faktiskt ligger kvar där på bänken, jag plockar upp den, sätter mig ner och pustar ut.
Efter en stund kommer nästa spårvagn, jag tittar på klockan och räknar ut att jag nog kan komma precis vid avtalad tid om vagnen kör som den ska! Det visar sig dock att jag får småspringa till kontoret, jag slits mellan viljan att skynda och komma dit i god tid, och oviljan att springa pga svettrisken. Jag kommer in på kontoret med ett par minuter till godo! Skönt! Svettig är jag dock, och svettportarna står på vid gavel under hela intervjun. Jag fick prata om mig själv, mina tidigare erfarenheter osv. Jag fick bland annat frågan om vad som gör mig stressad. ”tidspress” svarade jag och berättade min nyss genomlidna anekdot om den glömda mappen och anledningen till att jag ser ut som om jag nyss har stigit ur duschen.
Jag lämnade referenser bestående av min kära kollega Jocke på simhallen där jag jobbar extra ibland, och även min egen far som jag har jobbat hos då och då. Jag fick även tider för provjobb då jag ska testa på om det här jobbet är något för mig.

Intervjun gick över lag bra kände jag. Det var mer än skönt att lugnt spatsera tillbaks till hållplatsen och tänka att jag gjorde så gott jag kunde. När jag står där på hållplatsen, ca 5 minuter efter att jag avslutade intervjun så ringer min telefon. Det visar sig vara KY-akademien! Jag KOM IN! Glädjen var stor, men ännu större vad lättnaden då jag insåg att jag kommit in på vad som för det första är en utbildning som jag tror passar mig som handen i handsken, men också för att det är en KY-utbildning, som kort sagt innebär STORA chanser att få jobb! Så yay för mig!

Sen provjobbade jag också för det där jobbet, det gick bra! Det är ett fysiskt tungt jobb, men det är å andra sidan rätt skönt att få röra lite på lemmarna! Jobbet innebär kort beskrivet att jag står på en McDonaldsrestaurang och tar emot leveranser av frysta hamburgare, chicken mcnuggets, drickor, servetter och allt annat de har där, detta ställer jag sedan in i frys, kyl eller torrlager. Inte jättespännande, men förvånansvärt kul!

Som sagt, mycket har hänt sen sist! Det största av allt var att jag och Emelie var i Skottland en vecka! Fy bubblan va kul det var! 😀 Bilder finns både på min facebook och bilddagbok! Får lägga upp några här med, inom kort! Inte just nu alltså, för jag har annat som måste göras!

Tjo!

Juni 20, 2009 14:33:47
Var ju på Intervju i onsdags (tror jag det var) angående Designteknik-utbildninen. I stort sett en 3D-utbildning där man i samarbete med en designer tar fram 3D-modeller av produkter. Det kändes inte helt 100, tror jag var lite otydligt ibland. Men jag gjorde nog inget jättenegativt intryck på dem iallafall. Jag känner verkligen att den utbildningen vore nåt för mig, tror jag skulle trivas grymt bra. Jag gillar att modellera under samarbete och utefter specifikationer! Menmen, ska få svar nu i veckan om jag kommer in eller inte. Lite pirrigt! Folk frågar mig hela tiden om vad jag tror om chanserna att jag kommer in, om de som intervjuade mig verkade nöjda över det jag sa osv. Men jag har inte den blekaste aning, och jag vill heller inte fundera på det. För just nu ligger det inte i mina händer, oavsett om jag tror att jag ska komma in eller inte så kommer inte det påverka huruvida jag faktiskt kommer in. Så jag väljer som sagt att inte fundera på det, för det hjälper inte. Jag ställer in mig på att jag inte kom in, så jag inte blir negativt överraskad iallafall.

Juni 11, 2009 15:37:03

Fick just ett samtal från KY-Akademin, dom ville intervjua mig för utbildningen Designteknik, vilket i stort sett är en 3D-utbildning 😀 Det enda problemet är att jag inte har Engelska B, vilket dom visste (men dom ringde ändå, antagligen för att jag är så förbannat bra och eftertraktad), men dom föreslog att jag innan intervjun skulle få träffa en engelskalärare så han skulle kunna avgöra om min engelska är tillräckligt bra. Jag sitter här i skolan och blir nästan lika fnittrig som en liten skolflicka som just fått veta att hon ska få träffa Bamse eller nåt.. Jag brukar försöka att inte hoppas allt för mycket på saker och ting, men den gången…gaaaaah vad jag hoppas jag kommer in..! Men att ta ut segern i förskott ska jag se till att inte göra iallafall.
Jag blev så glad av det här beskedet att jag helt plötsligt fick väldigt lätt för att skriva det skolarbete jag hittils har haft svåra motivationsproblem med..!

Men men, lugna sig nu Björn, ta inte ut nåt i förskott, inte ropa hej föräns du är över ån.

Juni 08, 2009 19:13:28
Jag sitter här och funderar på hur det kan komma sig att människan kan skicka folk till månen, men inte uppfinna en sojaflaska som inte kladdar sig!

Maj 29, 2009 11:45:37
Hade så kallad skolavslutning igår, vi presenterade examensarbetena och rektorn hade sitt obligatoriska inspirerande tal, sen gick alla (7 st..) i klassen (förutom en) ut och bowlade och drack öl! Skitkul var det! Kändes lite som avslutning, men man kan inte slappna av än. Redan förra fredagen när vi lämnade in examensarbetet lurade man sig själv att man kunde slappna av, men icke! var ju tvungen att förbereda gårdagens presentation och opponering..och som sagt, inte heller nu kan man slappna av. Detta för att efter opponeringen och all konstruktiv kritik vi fick på vårat arbete så ska vi tillbaks till skolan nästa vecka och arbeta på det! Gaah, bara slit och släp!
Sen har jag pinsamt nog två kurser efter mig som jag ännu inte är godkänd i, så jag måste komplettera dessa under sommaren. BLÄ. Det blir först efter det som man kan slappna av ordentligt.
Dock har jag och några klasskamrater bestämt oss för att dra ut och paddla kajak en helg! Ser jag fram emot som fasen!
Sen är det lite mer än två veckor kvar tills jag och Emelie drar till Skottland! 😀 Tjo!

Maj 25, 2009 23:51:59
Lämnade in mitt och min kollegas examensarbete i fredags, skönt! Det var en enorm tyngd som lättade där. Nånstans lyckades jag lura mig själv att skolarbetet i stort sett var över för i år, men tji fick jag! Vi ska ju opponera på ett annat examensarbete också, dvs, vi ska läsa igenom och komma med konstruktiv kritik på det. Började med det idag, fick ont i huvudet bara efter första meningen. Arbetet är på typ 35+ sidor eller nåt sånt, och jäääädrar va grabbarna har skrivit. Ord som ”propositio”, ”narratio”, ”epiphor” och ”exclamatio” i var och varannan mening kan få vem som helst att hellre käka ett kilo grus än att läsa en mening till… och det rapporten ska vi presentera inför klassen på torsdag! Ja ni läste rätt, vi ska inte presentera våran egen rapport, utan någon annans! Det finns en viss poäng i det, att bli tvingad till att verkligen sätta sig in i ett annat arbete så bra så att man kan presentera det, men fy farao vad det inte är kul! Svårt att komma ihåg allt man vill kritiskt poängtera i den också. Som tur är har jag gjort ordentliga anteckningar för att hjälpa mig på presentationen:

Nog om detta. Av min mormor och morfar fick jag för ett tag sen en finfin gammal kamera! Det är en Pentax K1000 som antagligen är minst 30 år, men funkar finfint fortfarande! (undrar hur många av dagens digitalkameror kommer funka om 30 år..) Förra veckan lämnade jag in den första rullen för framkallning, och fick tillbaks den idag! Blev bra bilder, var dock bara en test-rulle som jag fotade upp ganska fort bara för att se om det blev något överhuvudtaget, så några fantastiskt snygga bilder blev det inte. Men det lär bli mer fotande med den framöver! Har två objektiv till den, ett fast teleobjektiv och ett fast normalobjektiv (eller vad det nu kallas). En rolig grej är att objektivet till kameran som Emelie hittade i soprummet för ett tag sen passar även på min kamera! (Läs på Emelies blogg http://www.foxinabox.se om hennes kamerafynd) Här kommer ett par smakprov från min nyframkallade rulle:

Inte världens bästa kvalité som sagt, färgerna blir lite förvrängda i scannern, ska nog be om att få bilderna både på skiva och papper nästa gång.
Menmen, nu hoppas jag att man kan få lite ledigt snart så jag kan dra ut och fota!

För övrigt var jag på vårdcentralen idag, har några konstiga utslag på armen som vägrar försvinna. Har haft dom i minst 3 veckor utan att de har minskat i storlek. Blev hänvisad till apoteket och nån speciell sorts hudsalva som tydligen ska vara bra. Om det inte funkar så ska jag kontakta läkare.

Nu måste det sovas här! Hej på er!

Maj 14, 2009 23:31:29
Ni har gifvetvis läst mitt förra inlägg, om inte, se då till att göra det innan du läser det här!

En dum sak (som liknar det jag skrev om tomatpurén) som när jag tänker efter ordentligt på det får mig att känna mig lätt idiotisk är det här med den dära lilla flärpen som sitter bak på insidan av jackor. Ni vet den där som man hänger upp jackan i. För ett par år sen hade jag oturen att köpa en jacka där den där flärpen var jäkligt kass, vilket resulterade i att sömmen gick upp, och aldrig mer gick flärpen att använda. Eller jo, det gjorde den efter att jag själv sydde fast den igen. Men detta lämnade djupa spår inom mig. Efter det har jag aldrig hängt upp mina jackor i den där flärpen, eftersom jag tänker att det kommer få den att gå sönder. Men här kommer det idiotiska. Det finns två alternativ vilka jag här kommer redogöra för: Alternativ 1 innebär att jag trots allt använder mig av flärpen tills den går sönder. Alternativ 2 innebär att jag struntar i att använda flärpen helt och hållet, för att på så sätt se till att den blir intakt tills den dag då jag beslutar mig för att kasta jackan. Inser ni det idiotiska med detta? Liksom, va fasen är det för mening med att låta bli att använda flärpen bara för att den inte ska gå sönder? Då hänger den ju bara där till ingen nytta! Lika bra då att använda den, kanske går den sönder, kanske håller den, men den blir åtminstone använd istället för att bli ett litet värdelöst tygstycke som ingen bryr sig om! Det är lite som att stänga av sin mobiltelefon för att spara på batteriet.

Nog om det.

Jag har de senaste 8 till 9 veckorna jobbat på mitt examensarbete i skolan. Det är en C-uppsats som handlar om teorier som gör dataspel till en rolig ocn fängslande aktivitet. Våran speciella vinkel på det hela är att vi undersöker dataspel som används inom sjukvården för rehabilitering av främst strokepatienter. Det har nämligen visat sig att dataspel kan ha en positiv effekt på strokedrabbade, eftersom man när man spelar dataspel både använder hjärnan och händerna. Detta gör att patienterna t.ex. får träna upp motoriken i sina handleder eftersom detta ofta skadas vid en stroke. Även hjärnans funktioner kan man träna upp via dataspel.
Jag ska inte babbla mer om det där, men det jag ville skriva om är det faktum att vi under de senaste ca 3 veckorna har varit i skolan varje dag i veckan, dvs 7 dagar i veckan! Det är grymt segt vill jag lova. Det är så gott som alltid heldagar, dvs typ 9 timmars pluggande. Detta har än så länge resulterat i 39 sidor och 13000 ord. Samt ett par miljarder hjärnceller mindre gissningsvis.
Men jag känner dock att det på ett sätt är värt det. Det har gjort att vi förmodligen kommer sitta hela nätterna de sista dagarna innan inlämningen, vilket är skönt att slippa. Det finns inga marginaler länger när det gäller tid, så vi jobbar så mycket vi orkar med.
Vi ska ha en halvtidsinlämning imån till våra två handledare för att se om det än så länge finns några jättestora brister i rapporten. Känner jag min ena handledare rätt så kommer vi bli hyfsat sågade, men det är iallafall bra att få den sågningen en vecka innan slutinlämningen, så man kan spendera nästa vecka med att rätta till allt! Vad ska jag hitta på dagen efter inlämningen då? På lördag alltså. Jag tror att jag antingen kommer sova hela helgen, eller supa skallen av mig! (ironivarning på det där)

Tack och hej!

(jag kan ana att det här blogginlägget inte riktigt håller samma höga klass som mina tidigare inlägg, jag skyller detta brist på sömn och på att jag var i skolan mellan kl 11 och 21:40 idag.)

April 05, 2009 22:25:58
En lustig sak med tomatpuré till matlagning är att när den nästan är slut så använder man inte lika mycket av det i maten som man annars hade gjort, för att på detta sätt spara lite puré till nästa matlagningstillfälle. Detta resulterar i att man inte får tillräckligt med tomatpuré vare sig denna eller nästa gång man lagar mat. Man tänker inte så smart alla gånger. Det är som när man tittar på tv och det går två program man vill se samtidigt, fast på olika kanaler. Detta löser man genom att växla mellan de två programmen, vilket innebär att man inte får se nåt av dem ordentligt.

Tänkte att ni kanske ville veta det bara.

Mars 10, 2009 19:30:41
Tider som dessa, då man har en tenta att brottas med har en märklig bieffekt. Åtminstone på mig. Jag kommer nämligen plötsligt att tänka på alla saker jag vill/kan/borde göra istället för att skriva tenta (som att blogga..). Idag t.ex. var jag på badet på Frölunda kulturhus och simmade konstant i en timme. Kände mig väldigt duktig! Jag har i alla tider varit väldigt anti det där med att träna. Inte så att jag inte har förstått nyttan med det, utan snarare har jag aldrig någonsin tyckt att det är kul, vilket har resulterat i två misslyckade försök att vara med i fotbollsklubbar, och ett misslyckat försök till att spela med i en handbollsklubb (jag hann som mest spela två dagar innan jag tröttnade), samt ett otal försök att jogga och gymma. Detta var dock i mina yngre dagar. I dessa dagar däremot har jag mer och mer kommit till insikt att jag inte blir yngre. Inte så att jag är så fruktansvärt gammal, men jag är väl i någon sorts övergångsålder där det mer och mer är upp till mig själv att bestämma över mitt liv. Fram till för inte så fruktansvärt länge sen hade jag mina föräldrar som hade ganska stort inflytande på min vardag. Det var ju några år sen det var så i stor utsträckning iofs, men insikten att det förhållandet är på väg bort är något iallafall jag insett först i efterhand när jag ser tillbaks på det. Jag har såklart alltid varit omgiven av vuxna på många sätt, det har varit föräldrar, släktingar, lärare, grannar, och överhuvudtaget personer man möter i olika vardagssammanhang. När man är liten ser man detta som en extremt naturlig del i vardagen, såklart. Men nu börjar jag inse att jag själv börjar bli en såndär ”vuxen” typ, och att det mindre och mindre blir en såndär ”jag och dom”-situation. För ett barn är ju en vuxen person något av en auktoritet, eller vad man ska säga. Men det börjar suddas ut nu, eller snarare är den linjen så gott som utsuddad.
Som jag sa så är man som liten alltid omgärdad av vuxna, och man har sett vuxna nästan som en annan ”ras” med människor. Denna ras börjar jag som sagt bli en del av, med allt vad det innebär.
Jag vet inte riktigt varför jag skrev det där, men jag antar att jag ville få det ur mig av någon anledning.

Åter till det jag började, nämligen simningen. En källa till både frustration och mer positiva saker med mig själv är att jag har en tendens att tänka väldigt mycket på många saker. En dag lånade jag t.ex. ut bilen till min flickvän för hon skulle iväg ganska långt. Saken var den att hon inte har kört så jättemycket sen hon tog körkort, och hon har inte kört mer än ett par hundra meter totalt med den bilen. Så jag tänkte att vi skulle köra en stund tillsammans så jag kunde berätta lite om hur just den här bilen funkar osv, eftersom olika bilar beter sig på olika sätt. Vi hann inte köra mer än ett par minuter innan hon var tvungen att åka. Det började snöa som fasen och iväg körde hon. Då började jag såklart tänka en massa ”borde jag verkligen ha lånat ut bilen i det här vädret? Tänk om hon kör av vägen? Hur ska jag kunna leva med mig själv” Såna halvfåniga paranoida tankar fick jag. Antar att det är ganska vanligt iofs.
Men fördelen med att tänka alldeles för mycket på saker har jag i vissa fall vänt till något positivt, som idag med simningen. Jag har som regel för mig själv att simma MINST en halvtimme, men helst typ en timma. När jag ligger där och simmar så brukar jag då jag närmar mig en halvtimme tänka ”vad har jag för ursäkt att inte simma i 40 minuter?” Då ser jag till att övertänka på det, för jag vet att jag inte kommer komma fram till någon ursäkt till att jag inte skulle simma i 10 minuter till. När jag har simmat 40 minuter så tänker jag ”vad har jag nu för ursäkt att inte simma 10 minuter till? Även då ser jag till att övertänka tills jag inser att jag inte har någon ursäkt… Fördelen med att övertänka är att jag annars lätt kommer fram till typ ”det finns ingen anledning att simma mer, 10 minuter mer eller mindre gör varken till eller ifrån”. Det ligger på ett sätt sanning i det. I det stora hela tror jag inte att det spelar särskilt stor roll. Men samtidigt är det liiite nyttigare att simma i 10 minuter till… När jag kommer till den insikten så finns det ingen anledning att inte fortsätta simma, så därför gör jag det. När jag kommit till en timme så börjar min nacke verka av att jag hållt den i samma vinkel i vattenytan under simningen, och det är anledning nog att gå upp. Resten av dagen känner jag mig duktig av att ha rört på mig lite.
Jag har en del annat jag kan skriva om simning, men jag tar det nästa gång eftersom jag inser att det är jobbigt för er (alla noll personer) som lyckas klämma er igenom mina blogginlägg.

Så. Ja. Jag har en tendens att skriva mycket. Tror det har att göra med det där med att jag tänker ganska mycket på saker och ting i vardagen, hur det hänger ihop med andra saker och vad det får för andra förgreningar av tankar.
Om det mot förmodan är någon som har lyckats klämma sig igenom dett blogginlägg så kan jag inte annat än att gratulera!
Nästa gång ska jag nog också skriva lite mer om varför jag skriver dessa mastodont-blogginlägg. Speciellt i dessa tider då micro-bloggning märkligt nog är så populärt.

Ha det bra, hej!