bjornsmagasin.se

Mars 10, 2009 19:30:41
Tider som dessa, då man har en tenta att brottas med har en märklig bieffekt. Åtminstone på mig. Jag kommer nämligen plötsligt att tänka på alla saker jag vill/kan/borde göra istället för att skriva tenta (som att blogga..). Idag t.ex. var jag på badet på Frölunda kulturhus och simmade konstant i en timme. Kände mig väldigt duktig! Jag har i alla tider varit väldigt anti det där med att träna. Inte så att jag inte har förstått nyttan med det, utan snarare har jag aldrig någonsin tyckt att det är kul, vilket har resulterat i två misslyckade försök att vara med i fotbollsklubbar, och ett misslyckat försök till att spela med i en handbollsklubb (jag hann som mest spela två dagar innan jag tröttnade), samt ett otal försök att jogga och gymma. Detta var dock i mina yngre dagar. I dessa dagar däremot har jag mer och mer kommit till insikt att jag inte blir yngre. Inte så att jag är så fruktansvärt gammal, men jag är väl i någon sorts övergångsålder där det mer och mer är upp till mig själv att bestämma över mitt liv. Fram till för inte så fruktansvärt länge sen hade jag mina föräldrar som hade ganska stort inflytande på min vardag. Det var ju några år sen det var så i stor utsträckning iofs, men insikten att det förhållandet är på väg bort är något iallafall jag insett först i efterhand när jag ser tillbaks på det. Jag har såklart alltid varit omgiven av vuxna på många sätt, det har varit föräldrar, släktingar, lärare, grannar, och överhuvudtaget personer man möter i olika vardagssammanhang. När man är liten ser man detta som en extremt naturlig del i vardagen, såklart. Men nu börjar jag inse att jag själv börjar bli en såndär ”vuxen” typ, och att det mindre och mindre blir en såndär ”jag och dom”-situation. För ett barn är ju en vuxen person något av en auktoritet, eller vad man ska säga. Men det börjar suddas ut nu, eller snarare är den linjen så gott som utsuddad.
Som jag sa så är man som liten alltid omgärdad av vuxna, och man har sett vuxna nästan som en annan ”ras” med människor. Denna ras börjar jag som sagt bli en del av, med allt vad det innebär.
Jag vet inte riktigt varför jag skrev det där, men jag antar att jag ville få det ur mig av någon anledning.

Åter till det jag började, nämligen simningen. En källa till både frustration och mer positiva saker med mig själv är att jag har en tendens att tänka väldigt mycket på många saker. En dag lånade jag t.ex. ut bilen till min flickvän för hon skulle iväg ganska långt. Saken var den att hon inte har kört så jättemycket sen hon tog körkort, och hon har inte kört mer än ett par hundra meter totalt med den bilen. Så jag tänkte att vi skulle köra en stund tillsammans så jag kunde berätta lite om hur just den här bilen funkar osv, eftersom olika bilar beter sig på olika sätt. Vi hann inte köra mer än ett par minuter innan hon var tvungen att åka. Det började snöa som fasen och iväg körde hon. Då började jag såklart tänka en massa ”borde jag verkligen ha lånat ut bilen i det här vädret? Tänk om hon kör av vägen? Hur ska jag kunna leva med mig själv” Såna halvfåniga paranoida tankar fick jag. Antar att det är ganska vanligt iofs.
Men fördelen med att tänka alldeles för mycket på saker har jag i vissa fall vänt till något positivt, som idag med simningen. Jag har som regel för mig själv att simma MINST en halvtimme, men helst typ en timma. När jag ligger där och simmar så brukar jag då jag närmar mig en halvtimme tänka ”vad har jag för ursäkt att inte simma i 40 minuter?” Då ser jag till att övertänka på det, för jag vet att jag inte kommer komma fram till någon ursäkt till att jag inte skulle simma i 10 minuter till. När jag har simmat 40 minuter så tänker jag ”vad har jag nu för ursäkt att inte simma 10 minuter till? Även då ser jag till att övertänka tills jag inser att jag inte har någon ursäkt… Fördelen med att övertänka är att jag annars lätt kommer fram till typ ”det finns ingen anledning att simma mer, 10 minuter mer eller mindre gör varken till eller ifrån”. Det ligger på ett sätt sanning i det. I det stora hela tror jag inte att det spelar särskilt stor roll. Men samtidigt är det liiite nyttigare att simma i 10 minuter till… När jag kommer till den insikten så finns det ingen anledning att inte fortsätta simma, så därför gör jag det. När jag kommit till en timme så börjar min nacke verka av att jag hållt den i samma vinkel i vattenytan under simningen, och det är anledning nog att gå upp. Resten av dagen känner jag mig duktig av att ha rört på mig lite.
Jag har en del annat jag kan skriva om simning, men jag tar det nästa gång eftersom jag inser att det är jobbigt för er (alla noll personer) som lyckas klämma er igenom mina blogginlägg.

Så. Ja. Jag har en tendens att skriva mycket. Tror det har att göra med det där med att jag tänker ganska mycket på saker och ting i vardagen, hur det hänger ihop med andra saker och vad det får för andra förgreningar av tankar.
Om det mot förmodan är någon som har lyckats klämma sig igenom dett blogginlägg så kan jag inte annat än att gratulera!
Nästa gång ska jag nog också skriva lite mer om varför jag skriver dessa mastodont-blogginlägg. Speciellt i dessa tider då micro-bloggning märkligt nog är så populärt.

Ha det bra, hej!

Mars 04, 2009 12:07:36
Nä Björn, nu är det inte okej längre att vara så dålig på att uppdatera bloggen! Hur svårt kan det vara? Är du lite dum?

Jag känner för att blogga just nu, men jag vet inte vad jag ska blogga om. Så det här får bli ett litet experiment. Jag har ingen aning om vad jag ska blogga om som sagt, men jag får se till att komma på nåt kul/vettigt/ovettigt/bra/meningsfullt under tiden.

Kan börja med att berätta om veckan. Natten till måndag sov jag 2½ timme, var helt galet, vet inte hur jag lyckades med det. Jag och Emelie gick och la oss strax efter midnatt tror jag. Emelie slocknade ganska omgående som hon brukar göra. Men jag låg kvar och stirrade upp i taket och bort mot väggen på andra sidan rummet. Mina ögon vande sig ganska snabbt vid mörkret så jag såg rummet ganska tydligt. Jag föreställde mig att det skulle vara skitläskigt om jag såg en okänd person komma gående i mörkret helt ljudlöst. Sen föreställde jag mig att det vore ännu läskigare om en person reste sig sakta upp alldeles bredvid sängen. Kom att tänka på när jag var liten och var inne i en stor utomjording-period. Med det menar jag en period då jag tänkte mycket på utomjordingar, hur dom skulle se ut, hur dom beter sig, huruvida dom är snälla eller elaka, osv. Den perioden var starkt influerad av att det samtidigt gick en serie på tv som hette Arkiv-X. Den handlar om två FBI-agenter som utreder olika övernaturliga fall typ. Vid den här tiden var serien väldigt mycket inne på utomjordingar och jag antar att min utomjordinperiod var starkt influerad av det. Jag drömde jättemånga gånger om utomjordingar, dessa drömmar var alltid skitläskiga. Inte blev det bättre av att jag en gång när jag hade svårt att sova hörde min att min storebror tittade på tv utanför mitt rum. Jag öppnade min dörr sakta sakta så att han inte skulle märka att jag var där. Jag snelglade ut genom dörrspringan och såg att han tittade på ett tv-program, en ”dokumentär” om just utomjordingar. Där framställdes en massa utomjordingsfall som fakta. Minns inte om jag trodde på det som sades, men jag vet att det gjorde ett starkt intryck på mig som när jag tänker på det inte har släppt helt ännu, såhär typ 15 år senare. Jag började iallafall tänka på utomjordingar konstant hela tiden, åtminstone på kvällarna. Det enda jag minns nu av dokumentären var att dom sa att många utomjordingar ställer sig vid fotändan på folks sängar på natten, och pillar på och undersöker folks fötter när dom sover. Det gjorde såklart att jag alltid var tvungen att vika täcket runt och under mina fötter när jag sov, för att på så sätt undvika att utomjordingarna kommer åt fötterna… Jag började se skuggor gå runt i mitt rum, och jag vågade inte titta ut ur mitt fönster på kvällarna när jag skulle dra ner persiennerna (av rädsla för att se utomjordingar där ute). Även när jag borstade tänderna så vågade jag inte titta ut genom takfönstret inne på toaletten, även här i rädsla för alla läskiga varelser som kunde tänkas kika in där. En sak jag minns starkt med, som känns ganska löjlig såhär i efterhand var att när jag väl låg i sängen för att somna så brukade jag vrida mitt ansikte mot fönstret, och så försökte jag le, för att alla utomjordingar utanför fönstret som ville kidnappa mig skulle se att jag var glad och hade det bra, för att dom på så sätt skulle välja någon annan att kidnappa istället…
Jag tror att det var under den här perioden jag började bli väldigt fascinerad av sjärnhimlen också, jag fattar inte riktigt varför, men jag kan verkligen stå/sitta och titta på stjärnhimlen länge länge.

Så, jag känner att jag inte kommer så mycket längre än så nu. Det där var ju inte så svårt, att komma på något att skriva. Sen om det var kul/vettigt/bra/meningsfullt är iofs en annan fråga.

Januari 21, 2009 17:30:08
Sådärja, USA har en ny president, och det ser ju onekligen lovande ut! Hur det än blir så kan han inte vara sämre iallafall, det kan bara bli bättre nu liksom.
Men är det något jag har lärt mig av min än så länge ganska korta vistelse på denna jord så är det att man inte ska dömma folk efter vad dom säger att dom ska göra, utan utifrån vad dom faktiskt gör. Så såhär innan han har hunnit vara president så tror jag man ska akta sig för att höja honom till skyarna, något som jag tycker har gjorts lite för mycket. Ingen vet ju hur han blir som president liksom, så vi ska nog vänta på vad han faktiskt lyckas åstadkomma innan vi börjar hylla honom allt för mycket.
Men som sagt, det ser lovande ut. Bra intryck fick jag t.ex. under hans första tal som president där han undvek att utnyttja den stora hypen hans vinst har skapat, han var istället lite mer jordnära och pratade om de många problem som står framför oss, istället för att låtsas som att allt är bra. Det vore ju minst sagt dumt att dra upp alla problem han tänker lösa, om han faktiskt inte hade ett ärligt uppsåt att försöka lösa dom. Lättare hade ju varit då att låta bli att nämna alla problem liksom.
Menmen, vi får väl se vart det här slutar.

December 10, 2008 23:48:25
Jag såg ett program tidigare idag på tv om en farbror som var 91 år, vi fick följa med på hans vardag, när han träffade vänner, lagade mat, besökte tidigare arbetskamrater och sådant.
Ett tag fick man se förberedelser inför en fest, det var tre herrar som tog på sig sina finkläder i form av kavaj, skjorta och slips.
Något som fick mig att börja fundera var deras kläder, jag kunde ana att deras finkläder åtminstone var 20-30 år gamla, beroende hur dom såg ut. Det var inte så att dom var slitna eller så, men stilen på dom såg ut att vara typ 70 eller 80-tal, eller ännu äldre. En av gubbarna hade dessutom glasögon som definitivt var från 70-talet. Det fick mig att fundera på min egen kommande ålderdom. Vilka finkläder kommer jag ha när jag blir gammal gubbe? Kommer jag också, som gubbarna i programmet ha samma finkläder under flera decennier? Detsamma funderade jag över vanliga kläder, gubbarna hade en viss stil som bara gubbar har, förmodligen har den hängt kvar hos dom sedan dom var unga. Kommer jag ha samma klädstil nu som när jag är gubbe om typ 60 år? Det vore knasigt. Hade man sett en gubbe idag med några av mina kläder, som typ jeans, huvtröja och converseliknande skor så skulle nog dom flesta reagera på det! Men om 60-70 år kommer nog dom flesta gubbar ha ungefär samma stil då som nu.
Ibland är det lustigt att fundera på hur unga människor idag med ”alternativa” stilar kommer se ut när dom är gamla. Typ folk med 3 olika färger i sitt hår som spretar åt alla möjliga håll, nitar över både ansikten och kläder, revor i både jacka och byxor och en massa smink både här och där. Det är något man inte ser på dagens ålderdomshem direkt! (inte för att jag brukar vara där och kolla iofs..) Men om 60 år kommer det nog vara vanligt! Lustig tanke att se 80-åringar sitta med nitar, färgat hår, revor över allt osv. Men då kommer det som sagt inte vara märkvärdigt.

November 13, 2008 19:07:20
Nu har jag varit extremkass på att uppdatera bloggen det senaste! Trots alla fagra löften om att jag skulle skärpa mig.
Men en uppdatering om hur det går i lägenheten: Vi har det fortfarande bra, jag och Emelie, vi fick äntligen våran spis för några veckor sen, så nu har vi kunnat laga ännu godare mat än den vi kunde laga på kokplattan!
Utöver det är allt som vanligt här, det är fortfarande lite trångt, men det funkar!
Jag är för närvarande ute på praktik på ett företag som gör dataspel till sjukvården. Dom används främst av strokepatienter, mest för att strokedrabbade ofta har svårt att röra handlederna, att uppfatta saker i synfältet, och minnesproblem och sådant. Så dataspelen ska hjälpa dom i deras rehabiltering helt enkelt, och det är där jag kommer in i bilden. Jag sitter främst och bygger upp världarna och objekten som ska vara i spelet. Det är grymt skoj måste jag säga! Har praktiserat där iden första praktikperioden som varade i 10 veckor, och har för nån vecka sen startat min andra praktikperiod som också håller på under 10 veckor.

Utöver detta är allt som vanligt som sagt, imån ska jag till pappas företag och jobba lite, ska hjälpa dom att flytta på nån stor hylla. Så det ska bli trevligt att dra in lite pengar där.

Jag tror att en av anledningarna till att jag har varit så dålig på att uppdatera är att det inte händer så många extraordinära saker för tillfället, det är som sagt praktiken jag är i på heltid nu, och den lediga tiden tar jag och Emelie det mest lugnt, vi umgås, pratar, ritar, kollar på film och annat som kanske inte är till jättestort intresse för resten av världen.

Sen har jag ett litet klagomål till ni, förmodligen noll personer, som läser den här bloggen, kommentera mera! FFS.

Tjo! //Björn

September 20, 2008 15:02:09
Illa! Var hur länge sen som helst jag uppdaterade sist! Fy på mig! Vi har bott i lägenheten i typ 3 veckor nu, och det har gått kanonbra! I början var det ett smärre kaos härinne, det stod lådor, påsar, hyllor och skit överallt. Men allt eftersom tiden har gått har vi bit för bit packat in allt där det ska vara, och slängt allt som vi inte behöver.
Vi börjar vänja oss vid rutinerna här nu. Att behöva laga mat varje dag trodde jag nästan skulle bli svårast att vänja sig vid, eftersom man hemma har vant sig vid att maten på nåt magiskt sätt har ploppat upp på matbordet… Men det har gått jättebra och det har inte varit några som helst problem att laga mat. Vi har bland annat surfat runt på internet och letat i kokböcker efter inspiration för våran matlagning!
Dock har vi ännu inte fått våran spis som vi har beställt, utan vi har fått låna en mindre portabel kokplatte-liknande grej, med ugn, från affären vi beställde spisen från. Den provisoriska spisen står på golvet ute i rummet nu, och vi får tillreda och laga våran mat sittandes på golvet. Inte helt optimalt, men det funkar.

Förövrigt är jag ute på praktik på vardagarna, på Curictus, ett företag som pysslar med att utveckla dataspel för rehabilitering av bland annat stroke-patienter. Det är skoj och intressant! Jag har som uppgift att bygga upp spelmiljöerna, och att göra texturer till spelen.

Augusti 25, 2008 23:07:46
Renoveringen av lägenheten går fort framåt! Var ju tänkt att vi skulle flytta in i helgen, men så bidde det icke eftersom vi var tvugna att ta dit en rörmokare först, och han var där idag. Tror att dom blev färdiga med rören och avlopp och så i köket, så nu är det i stort sett bara utflytt av alla verktyg och allt annat stök som vi har renoverat med! Wiii! inflytt snart snart!

Emelie ligger förövrigt hemma och mår dåligt 🙁 Hon var och opererade bort polyper i fredags, och har känt sig dålig sen dess. Krya på dig sötnos!!
Puss!

Förövrigt var det första skoldagen idag, eller snarare praktik, som vi ska hålla på med i minst 10 veckor. Orkar inte skriva om det, mer än att det var kul och intressant! Så det började bra iallafall, får hoppas att det fortsätter så.

Herrå! Mvh Björn

Augusti 21, 2008 21:36:16
Som vanligt ett tag sen jag uppdaterade.
Mycket har hänt sen senast. Bland annat har vi lagt klinkergolv i köket! Det blev mycket tjusigt må jag säga! Än en gång har Emelies känsla för inredning visat sig korrekt! Det var hon som föreslog just sånt golv nämligen.
Sen har vi äntligen monterat ihop och skruvat upp alla hyllor och städskåp i köket! Även sågat bort ett övre hörn på städskåpet eftersom det satt en ful ventilationskanal i ett hörn i köket där skåpet skulle stå.

Imån ska jag till simhallen och jobba, så jag kan tyvärr inte vara med imån när vitvaror minus spis levereras!
Sen kan jag inte vara med när min fina Emelie ska opereras heller 🙁 Det är också imån det. Dumma mig som hade glömt det när jag accepterade erbjudandet om att jobba just då 🙁 🙁

I helgen ska jag på kurs en heldag med jobbet, sen på söndag hoppas jag vi kan börja flytta in lite möbler och så i lägenheten!

Vill avsluta med att hälsa till Emelie! Puss på dig min sötknorv!
Här håller det på att tapetseras. Den vita tapeten är en renoveringstapet man kan tapetsera på ojämna underlag för att jämna ut så att den riktiga tapeten man lägger över blir fin och slät.

Finsöta Emelie, med sin speciella sittställning tar fikapaus under arbetet ^^

En dag på IKEA. Det blev strul i självscannings-kassan, så vi fick stå och vänta och ha oss i typ en kvart. Det var inte så kul! Som ni ser på Emelie var det tröttsamt!

Mitt under golvläggningen!

Klart! Golvet alltså. Tjusigt, no?

Lite rörigt i köket, men här ser ni skåpen och hyllorna som är färdigmonterade, fattas bara luckor!

Här ser ni ventilationskanalen, och hålet i städskåpet som vi var tvugna att såga ut för att skåpet skulle kunna stå in mot väggen.

Avslutar dagens blogginlägg med en bild på min vackra, fina och söta Emelie som balanserar på en list!

Augusti 18, 2008 18:40:50
Idag var Emelies första dag på handelsakademin. Jag körde henne dit och vinkade av henne. Efteråt verkade hon väldigt positiv, så det verkar som hon har valt rätt utbildning! Så det är kul!

Efter det åkte vi till lägenheten och började bära upp alla skåp, dörrar, bänkar, hyllor, diskbänk und so weiter. Många tunga grejer, men Emelie och jag klarade det galant!
Sen började vi montera, hyllan, eller delen där diskhon ska sitta. Men vi monterade inget mer, för Emelie kände sig lite dålig, så vi åkte hemåt.

Nu sitter jag här, har en jäklans huvudvärk. Vetti katten varför, har haft det ganska länge. Antar att det beror på skiftande sömnrytm. Hoppas det går över.

Ska uppdatera senare i veckan då vi har fått gjort lite mer. Inflyttningen är planerad till helgen! 😀 Yay!

Augusti 13, 2008 22:02:51
Idag har jag inte kunnat göra nåt i lägenheten, för jag har jobbat ett 15-timmarsskift på simhallen. SEGT vill jag lova. Man blev lite trött i huvudet framåt kvällen, och blev därför lite efter med städningen som ska göras. Så lite stressigt blev det. Sen glömde jag min mobil därinne också..doh! Får gå upp kl 6 imån och ringa och höra om kollegan min har hittat den.

Även om jag själv inte har jobbat i lägenheten så har Emelie och hennes föräldrar inte legat på latsidan! Dom har rivit ner det sista av tapeten som ska ner, dom har spacklat, målat lister, tagit bort mattan i köket, hämtat klinkers, beställt spis(som jag trodde dom gjorde igår), och en del annat. Så dom har fått mycket gjort dom! Bra jobbat!
Imån ska vi till lägenheten och måla i köket, och kanske börja lägga golv där med. Får se hur mycket vi hinner med.

På återseende! Herrå.